Fan och hans moster

Jobbångest och saknad i en stor jävla kokande bytta i skallen på maj! Helvete vad livet ska vara jobbigt ibland, kan inte sparvarna ändra riktning och flyga rakt in i käften på mig en endaste gång. Livet i Rydaholm är knappt uthärdligt, så länge jag är ensam är det okej. Jag får röka då, göra vad jag vill. Sen föräldrar hemma, sitta och verka fin. Inte svära heller, ack nej ack nej. Måste sova, upp om sex timmar, sex jävla timmar. Imorgon kan jag nog dö, men det brukar gå bra ändå. Ändå känns det varje kväll som om morgondagen kommer bli den sista. I alla fall de dagar jag ska jobba. Torsdag någon, ge mig ljuvliga torsdag. Arbeta hårt sen få lön för mödan med att få träffa den vackraste av vackraste. Flickan jag drömmer om, hennes läppar jag mest av allt vill kyssa nu, på momangen. Snälla ge mig torsdag, snälla snälla någon!!!

Konstigt att det fortfarande är folk som läser här. Trevligt att några inte gett upp hoppet om att ett kort, subtilt meddelande drypande av självförakt dyker upp. Så nu när jag hållt er på bänken i några veckor så ger jag ett , eller nått. Hur skriver man egentligen? Känns som att just den kunskapen har rymt ifrån min kropp. Lite taskig tajming ty jag borde skriva om en artikel. Började med att öppna Word, sen gick det inte längre. Stirrar lite på dokumentet, försöker sätta mig in i vilka tankar som rörde sig i skallen när jag skrev det för en månad sen. Väldigt svårt är det, väldigt knäpigt. Samtidigt som mina tankar inte riktigt vill komma fram. Vi tar omvägar, funderar på annat som också är i ropet. Vadå, jag ska dra härifrån om två dagar inte ens det. Dels känslorna, dels det praktiskt. Till slut slår jag knut på mig själv, fattar ingenting. Innan idag mådde jag dåligt. Det är lite bättre nu, men jag mår inte bra, inte alls. Jag reviderar mitt liv om och om igen. Kommer på nya saker, förkastar gamla saker, förkastar det nya. Oftast slutar allt med att jag sitter på ett sopberg och stirrar ut över det som var mitt liv, men nu bara är sopor, söndertrasade i mitt skadade psyke, krossat i min hjärna. Så där sitter jag, herren på täppan, herren över krossade drömmar och storslagna planer. Fan för livet, varför så svårt?

Nu ska jag bli full, det var roligt va

Jag vill typ bara skjuta mig själv. Jag hatar mig själv så jävla mycket nu. Bara dööööööö!

Jag och Simon har börjat leka lite med upphovsrätt och personlig integritet på bloggen Svarte-Petter. Det är rätt roligt än så länge, vi sprider fördomar och bestämmer om våra vänner är penis- eller kukmän. Smalt, analt och bara korkat.

Fortfarande mycket lite tid för att fokusera på blogg. Igår var det litet kalas här i lyan. Inget gick sönder och EP låg och sova hela festen, bara det är en bedrift värt att nämnas. Fick Håkan-boken, ett radiostyrt flygplan, en vinare, godis och FYRA paket cigg. Känns som att presenterna kan säga något om mig. Mer eller mindre musikbesatt, med ett cigarettberoende och ett osunt förhållande till alkohol men ändå bejakar jag barnet inom mig. Klura lite på det ni. Orkade inte hänga med till Doncen inatt utan dog i sängen, vaknar klockan nio med en fullt påklädd flickvän sovandes bredvid, hur det hände vet jag inte. Men antar att hon försökt väcka mig (vilket inte är det lättaste när min promillehalt överstiger två) och sen bara tröttnat på det och somnat. Annars var det trevligt och tack för att ni kom och för de fina presenterna.

Idag blir det nog en middag på MAX, följt av mer matlagning och lite tv-serietittande vore inte fel. Det har vi inte hunnit med än, oväntat där. Men nu ska jag klä på mig tror jag, hejdå

Ja, nu har det varit mycket på kontoret. Har hunnit med att hänga lite med hipp-Stockholm, ibland kändes det som att vara med i Stockholmsnatt typ. Åkte taxi hem klockan kvart i två för jag orkade inte vänta längre för att få komma hem till min flickvän som satt uppe och väntade på mig, är hon inte för underbar?

Idag har det varit födelsedag. Mycket trevligt. Har hunnit med skola, lunch på indiern, några timmar på stan, fika med storebror, vällagad middag med Olivia och några öl på Snottys med Olivia, Jossan, Simon, EP och Lina, trångt och härligt liksom. Tack alla ni som sagt grattis på alla möjliga sätt, SMS, Facebook, kommentarer på bloggen och telefonsamtal. Lite särskilt tack till mina nära vänner här i Sthlm som alla tre tillägnat varsitt blogginlägg till min födelsedag, tack, jag älskar er, puss puss.

Jaha, nu har det varit stressigt i någon timme eller två. Efter en lugn dag med några mer eller mindre lyckade telefonsamtal brakade livet loss ordentligt. Alla ringde, kvällen blev finito uppbokad samtidigt som jag skulle laga mat, diska, duscha, raka mig och städa toaletten. Men men, missar som sagt var min flickväns ankomst till stan, bittert. Istället ska jag iväg på en runda till Galleri Kleerup och så småningom möjligen fortsätta till Berns, wacko shit, antar att någonting kommer fucka sig på vägen, men då är jag den förste att berätta det. Önska mig lycka till, nu ska jag med stor sannolikhet möta hipsterstockholm i vitögat. Ack ack ack...

Jag borde ha en sekreterare som sköter alla jobbiga samtal åt mig. Frida, du har erfarenhet av det yrket, sugen på att ställa upp?

Japp, äntligen lite råkokt ångest över skolan. Murvelångesten kallar jag den kort och gott. Innan klockan slår två ska jag förhoppningsvis ringt till ett antal olika chefredaktörer i min jakt på information. Borde dessutom kontakta ett forskningsinstitut och fixa allting inför kvällens arbete. Känns rätt pissigt att inte kunna möta min flickvän på stationen när hon kommer. Det brukar vara rätt fint, stå där och vänta, kedjeröka och sen se det fina blonda hårsvallet dyka upp i folkmassan, ett leende, en kyss och en tunnelbaneresa hem igenom Stockholmskvällen. Nu missar jag det som det ser ut nu och ja, inte bra. Min mage tycker inte heller om det och protesterar högljutt varje gång jag dricker kaffe och tar en cigg. Men nu ska vi inte trilla in på Hanna Fridén-spåret och snacka mänsklig avföring, jag sparar på de detaljerna. Nehe, nu ska jag försöka fokusera på mina samtal, men som sagt var, jag hatar telefonintervjuer, jag hatar de så jävla hårt och brutalt. Avsky är ett bra ord, avsky är det. Istället vill jag hellre sitta på Nytorget och snacka skit med Jossan liksom, men det hinns väl inte med tror jag.

Nu är det natt, verklig natt. Jag har fått tag på Joel Almes hypade skiva och den passar bra till natten. Var ute på en promenad innan, två timmar eller så, mitt i natten. Söder är fint, om inte finast på natten då jag slipper se andra människor. Det var bara jag, mörkret, en massa hus och bilar som körde. Satte mig ner vid Hammarbykanalen, undrade vad som egentligen finns i båtarna som står där nere. Såg en man kissa i kanalen på andra sidan. Tog ett varv när till Danvikstull och sen Skånegatan hem. Tittade in på Snottys för att se om Peter var där, det var han inte. Gick hem istället och lipade lite över mina egna tillkortakommanden.

Finns kanske något att skriva men jag väljer att inte göra det. Nu vill jag bara ha imorgon, jag vill att Olivia kommer hit, jag är trött på telefonerna.

Någon borde förbjuda mig att tänka ibland, det gör mig ingen nytta. Jag borde skaffa en inneboende när Frida flyttar, helst en som är arbetslös och jävligt pratsam. Fast det finns ju andra jag hellre vill flyttar in, men det får vi se...

Kanske skulle orda lite om gårdagens match lite. Lika bra att säga från början att det var en mindre väl genomförd match från Press Understöd FF. Spelet liknade det spel Hammarby presenterade i första halvlek mot GIF Sundsvall. Det var svårt att hitta uppspel, rörelsen på anfall och mittfältssidan var alldeles för dålig och det var för långa avstånd mellan lagdelarna. Matchen slutade 3-0 till motståndarlaget och målen kan skyllas på individuella misstag. Som målvakt får jag ta på mig två av målen, riktiga Erland Hellström-insatser (om vi ska fortsätta med Bajen-metaforer). Första målet var dock inte mitt misstag utan det var en rensning av David Johansson-klass (mer Bajen-GIF) av en försvarare som friställde en av motståndarna mitt i straffområdet och skottet var omöjligt att stoppa. Andra målet var ett närskott som jag borde ha tagit, men är inte riktigt vän med stolparna. Tredje målet står också på mig när en misslyckad utboxning på en hörna föll rakt på fötterna framför en motståndare som bjöds på öppet mål. till mitt försvar på sista målet kan det sägas att det inträffade i sista minuten så det var liksom ingen fara. Men några räddningar fick jag till och som belöning har jag jävligt ont i min vänsterhand idag. Kul där, kul där. Sen åkte jag hem och såg lite högklassig fotboll med Liverpool-Chelsea. När Riise gjorde självmålet i sista minuten blev det först helt tyst. Ingen utav oss fattade riktigt vad som hänt, det var bara så overkligt att det skulle bli så. Jag tycker synd om Liverpool, de förtjänade en vinst, det hade varit mer fair med 2-0 istället för 1-1 som det blev. Ikväll ska jag och Simon på Bajen-Elfsborg var tanken, sitter och försöker finna hyfsade biljetter bara, men det löser sig.

Ibland är det skönt med vänner som står ut med mitt tjat mitt i natten när allt bara skiter sig, tack för att ni finns.

I väntan på att Virtanen fullbordar sin genomgång av dagens cd-recensioner så hittar vi läsningen på Rodeo-mannen Johan Wirfälts blogg istället. Bara läs det här och ta en funderare. En slående bra text om Håkan, manlighet och nytänkande. Annars håller jag med Virtanen om att DN borde sluta dela ut femmor till varenda skiva som kommer från Afrika, tror att hela DN-huset är besudlat av Etnoporren det pratas om, lägg ner va...

EDIT. Här kommer då dagens läsning. Virtanen har möjligen peakat den här veckan, två dagens läsning av två möjliga och ifall ni vill finns även måndagskrönikan att läsa. Men när det publiceras i tidning blir det mera stiff. I tidning får man inte uttrycka "Interndebitera min stjärt", därav föredrar jag blogg-Virto. Några frågor på det?

Japp, då börjar klockan närma sig matchstart. Snart är det dags att dra på sig strumporna, sätta fast benskydden och snöra på sig fotbollsdojjorna. Inser att det här är den första matchen jag spelar på väldigt länge. Noterar givetvis att det är korpen, men ändå. Tror jag la av när jag var tretton eller något liknande. Varför vet jag inte och ibland ångrar jag det, men nu är det som det är. Istället börjar jag känna lite matchkänsla igen. Pirret i magen, lusten att springa ut och svettas blod, aaaaaaaah. Nu smäller det, tjarå.

Japp, då damp dagens läsning ner och jag tycker ni bör läsa den med. Virtanen analyserar Kukmän vs. penismän här, bara läs, läs och skratta lite för fan.