Kitteln är varm
Jobbångest och saknad i en stor jävla kokande bytta i skallen på maj! Helvete vad livet ska vara jobbigt ibland, kan inte sparvarna ändra riktning och flyga rakt in i käften på mig en endaste gång. Livet i Rydaholm är knappt uthärdligt, så länge jag är ensam är det okej. Jag får röka då, göra vad jag vill. Sen föräldrar hemma, sitta och verka fin. Inte svära heller, ack nej ack nej. Måste sova, upp om sex timmar, sex jävla timmar. Imorgon kan jag nog dö, men det brukar gå bra ändå. Ändå känns det varje kväll som om morgondagen kommer bli den sista. I alla fall de dagar jag ska jobba. Torsdag någon, ge mig ljuvliga torsdag. Arbeta hårt sen få lön för mödan med att få träffa den vackraste av vackraste. Flickan jag drömmer om, hennes läppar jag mest av allt vill kyssa nu, på momangen. Snälla ge mig torsdag, snälla snälla någon!!!
Hej igen
Konstigt att det fortfarande är folk som läser här. Trevligt att några inte gett upp hoppet om att ett kort, subtilt meddelande drypande av självförakt dyker upp. Så nu när jag hållt er på bänken i några veckor så ger jag ett , eller nått. Hur skriver man egentligen? Känns som att just den kunskapen har rymt ifrån min kropp. Lite taskig tajming ty jag borde skriva om en artikel. Började med att öppna Word, sen gick det inte längre. Stirrar lite på dokumentet, försöker sätta mig in i vilka tankar som rörde sig i skallen när jag skrev det för en månad sen. Väldigt svårt är det, väldigt knäpigt. Samtidigt som mina tankar inte riktigt vill komma fram. Vi tar omvägar, funderar på annat som också är i ropet. Vadå, jag ska dra härifrån om två dagar inte ens det. Dels känslorna, dels det praktiskt. Till slut slår jag knut på mig själv, fattar ingenting. Innan idag mådde jag dåligt. Det är lite bättre nu, men jag mår inte bra, inte alls. Jag reviderar mitt liv om och om igen. Kommer på nya saker, förkastar gamla saker, förkastar det nya. Oftast slutar allt med att jag sitter på ett sopberg och stirrar ut över det som var mitt liv, men nu bara är sopor, söndertrasade i mitt skadade psyke, krossat i min hjärna. Så där sitter jag, herren på täppan, herren över krossade drömmar och storslagna planer. Fan för livet, varför så svårt?
