Fan och hans moster

Sista dagen här i Frillesås. Huset är återigen tomt och jag vandrar runt på ägorna och låtsas vara godsherre. Solen har fått sin vilja på sin sida och skiner numera från en klarblå himmel. Den inbjuder mig till att gå och koka kaffe så jag får mig en kaffe & cigg ute på altanen. Nästan som back in the days på Smultronvägen, jag och min inglasade balkong. När vädret är som det är nu saknar jag den rackaren som fan. Men men, koka kaffe ska jag göra. Sen ska jag försöka hooka upp Sonjagon för en intervju och lite sånt. Försöka haffa några skivbolagsstollar också. Vet inte om jag orkar läsa till tentan. Har ju en hel tågresa ikväll på tre timmar att ägna åt läsning. Jaja, skitsamma.

Idag är det verkligen splittrat känsloliv. Vill ju inte gärna lämna sin flickvän men samtidigt saknar jag Stockholm kan jag erkänna. Det finns något fint med att sitta på tunnelbanan hem efter tolv-slaget en tisdagkväll från Simon. Fast sen kommer alla klasskompisar som ska ut och dricka öl var och varannan dag. Själv är jag sådär till att sitta och pimpla bärs jämt, så kul är det fanimig inte. Jag är en sång- och en dansman, inte sitta-på-ölhak-man. Jaja, det kommer väl gå, det får det göra.

Kaffebryggaren ska jag ladda nu ja och digga lite till The Teenagers, jahapp, hare bra. Till alla Stockholmare så syns vi inatt, tjarå.