Fan och hans moster

Hemma igen. Utsikten är sig lik och allt ser ut ganska exakt som när jag lämnade för några dagar sen. Resan gick väl bra, köpte boken "Könskrig" för att fördriva tiden med något på resan. Hann precis läsa ut hela boken innan vi kom till Stockholm, 25 minuter försenade. Lyckades nätt och jämt komma innanför dörren innan allting kom tillbaka och gav mig en hård bitschslap i fejjan. Nu har jag besvurit mitt liv inför Frida i två timmar. Skola, brist på jobb och avsaknad av pengar är de stora bekymrena här i livet. Eller rättare sagt osäkerheten kring allt. Hemma i Värnamo fanns aldrig den känslan men nu är den lite för stor. Det känns ungefär som när jag tog studenten och visste inte var jag skulle ta vägen, slutade i Hultsfred eller när jag muckade från lumpen och då hamnade jag på Doncen lite för länge. Facto är att de beslut jag fattat under de här förhållandena såhär efteråt kan synas en aningen korkade vilket oroar mig för vad jag ska fatta för korkat beslut härnäst. Nej tack, ge mig hellre en säng, en flickvän och en Six Feet Under-box så skulle livet vara så mycket bättre. Fan vad jag inte vill känna såhär, fan fan fan fan fan...