Fan och hans moster

Innan när jag och Frida plockade i ordning lite i lägenheten våran hittade jag en överbliven julklapp som jag inte öppnat. Oväntat nog var den från farmor & farfar, så det kändes lite weird att öppna en julklapp från en som är död. Har  ägnat vissa delar av dagen att både prata och fundera över farmors död. På senare år har jag inte stått min farmor speciellt nära, det erkänner jag. Beror i stor grad på att min livssyn skiljer sig rätt markant från mina farföräldrars. Farmor & farfar är nämligen ultra-konservativt-kristna, eller nästan i alla fall. Själv lämnade jag det där livet och lever numera i sus och dus med lite allt möjligt av omoraliserande verksamheter som kanske kan vara svåra att förstå för mina farföräldrar. Men i mina minnen kommer alltid farmor att finnas kvar som jag minns henne när ajg var yngre. Från dagen jag föddes tills jag började jobba på somrarna tillbringade min familj minst en vecka, allt som oftast två veckor ute på familjegården utanför Linköping. Sol, bad, lek med kusinerna och så bodde vi alltid hos farmor & farfar. Farmor tog alltid hand om oss, gav oss mat och sängar att sova i. Farmor var en väldigt rak kvinna som inte höll på med att linda in saker i ord utan tyckte hon något så ploppade det alltid ut, trots att det ibland kan ha varit lite elakt. Hon skrev väl ett antal klagomål till granskningsnämnden för tv:n när hon såg något som inte passade bland annat. Nu återstår det bara en kropp som vi ska begrava den 24:e. Om det finns någon himmel så kan jag på rak arm säga att Sankte Per redan har gett henne det finaste rummet.