Du & jag döden
Dennis har vid ett par tillfällen påpekat hur det känns att träffa sin döde morfars bror. Idag fick jag på något sätt förståelse för vilka känslor som dyker upp då. Idag träffade jag min egna döde morfarns bror för första gången sedan morfars begravning för 2,5 år sedan. Vid själva träffen reagerade jag inte så kraftigt. Men på flyget hem när jag och min bror diskuterade saken blev det klarare. Morfars bror är en kopia på min morfar, lite längre kanske och betydligt friskare. Han påminde om den morfar jag har kvar sen barndomen, minus doften av tobak då. Alla uttryck, kroppsspråk var så identiskt så det nästan var som att se morfar igen. Som bonus åkte jag, Samuel, mamma och moster ut till morfars grav. Sist jag var på den platsen hade jag burit kistan och sänkt ner morfar till sin sista vila. Minns mycket väl när jag slängde ner den röda rosen i graven och storbölade. Jag tror aldrig jag gråtit så mycket som jag gjorde på morfars begravning. Morfars gravsten var helt täckt i snö idag, jag ångrar att jag inte fick vara ensam vid graven ett tag. Har några ord jag skulle behöva växla med den stenen känns det som. Så när jag träffade brorsan diag ville jag bara ha min morfar tillbaka. Jag saknar huset ute i Alvik, trappan vid dörren där morfar satt i sin gubbkeps och rökte sina John Silver. Morfar var väl bilden av en norrlänning, han sa sällan så mycket men när han väl sa något så var det alltid något klokt. När jag var mindre var jag ibland lite rädd för morfar, men har vid äldre år insett att han bara var sån och inte för att han ville vara elak mot oss, han älskade ju oss.
Besökte även mormors nya lägenhet inne i Luleå dit hon flyttade efter att morfar gick bort. Det var som att gå in i deras hus fast i miniatyr. Alla möbler, alla minnen hade liksom följt med. Men nog saknar jag det där huset ute i Alvik. Nästa gång jag är i Norrland ska jag ta mig mera tid till saker. Ska åka till det huset och se hur det ser ut, sitta vid morfars grav i någon timma och bara vara med mormor. Jag tycker hon verkar så ensammen, trots att hon inte är det, men någonting saknas och det är förstås morfar.
Annars är väl den genomgående känslan att jag har betett mig rätt illa mot min släkt däruppe. Har inte ens varit och hälsat på sen morfar dog. Har skyllt på jobb och annat. Varför vet jag inte? När jag väl var där blev jag så varmt och hjärtligt välkomnad så jag vet inte. Fick träffa min söta femåriga kusin Tilde också. Världens sötaste lillvuxna femåring. Har ju mer eller mindre gått miste om hennes uppväxt. Jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på henne. Visst är hon lite jobbig ibland, men när jag och Samuel skulle åka hem idag så fick vi först en kram och precis när vi skulle gå ut genom dörren kom hon igen och sa "nej,idag får ni två kramar" och det från en liten tjej som knappt ens har en aning om vem jag är. Det var värmande för min själ.
Har även bott ihop med våran fyra månaders gamla kusin, Axel. Stackars ungen har fått problem med andningen och mådde väl inte så bra. Han bjöd dessutom mig på en ny upplevelse. Blev nämligen nerspydd av den lille krabaten. Men ack så söt han var ändå trots att han inte mådde något bra.
Helgen har varit väldigt bra. Tiden gick väldigt fort men det var väl väntat. Har ätit förbaskat mycket mat så jag är fortfarande mätt. I fredags fick jag mormors pitepalt och det smakade himmelskt. Åt hela sex stycken och det är jävligt mycket mat ska jag upplysa herrskapet om. I lördags var bror och jag på ishockey. Såg på när Modotåget körde över skoterraggarna från Luleå. Vi stod i den lilla tappra Modo-klacken och gapade på i diverse ramsor. Det roligaste är när man driver med det andra laget och försöker psyka så gott det går. Inledde matchen med att gasta "vi ska till slutspel och det ska inte ni", sen rann det bara på. Vinst med 4-1 och det var härligt. Ingen större hockeymatch men en vinst är alltid roligt. Snart är det ju slutspel.
Nu är jag hemma i verkligheten i Stockholm. Vädret är väl den stora skillnaden. Hade nästan vant sig vid 10 graders kyla och en massa snö. Hemma i Stockholm är det fem grader och bara blåst. Vet inte vilket som är bäst faktiskt. Är väl olika grader av helvetet gissar jag.
Imorgon är det ny kurs i skolan och jag ser väl inte speciellt fram emot det där. Nu borde jag sova, har saknat min säng. Godnatt
Besökte även mormors nya lägenhet inne i Luleå dit hon flyttade efter att morfar gick bort. Det var som att gå in i deras hus fast i miniatyr. Alla möbler, alla minnen hade liksom följt med. Men nog saknar jag det där huset ute i Alvik. Nästa gång jag är i Norrland ska jag ta mig mera tid till saker. Ska åka till det huset och se hur det ser ut, sitta vid morfars grav i någon timma och bara vara med mormor. Jag tycker hon verkar så ensammen, trots att hon inte är det, men någonting saknas och det är förstås morfar.
Annars är väl den genomgående känslan att jag har betett mig rätt illa mot min släkt däruppe. Har inte ens varit och hälsat på sen morfar dog. Har skyllt på jobb och annat. Varför vet jag inte? När jag väl var där blev jag så varmt och hjärtligt välkomnad så jag vet inte. Fick träffa min söta femåriga kusin Tilde också. Världens sötaste lillvuxna femåring. Har ju mer eller mindre gått miste om hennes uppväxt. Jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på henne. Visst är hon lite jobbig ibland, men när jag och Samuel skulle åka hem idag så fick vi först en kram och precis när vi skulle gå ut genom dörren kom hon igen och sa "nej,idag får ni två kramar" och det från en liten tjej som knappt ens har en aning om vem jag är. Det var värmande för min själ.
Har även bott ihop med våran fyra månaders gamla kusin, Axel. Stackars ungen har fått problem med andningen och mådde väl inte så bra. Han bjöd dessutom mig på en ny upplevelse. Blev nämligen nerspydd av den lille krabaten. Men ack så söt han var ändå trots att han inte mådde något bra.
Helgen har varit väldigt bra. Tiden gick väldigt fort men det var väl väntat. Har ätit förbaskat mycket mat så jag är fortfarande mätt. I fredags fick jag mormors pitepalt och det smakade himmelskt. Åt hela sex stycken och det är jävligt mycket mat ska jag upplysa herrskapet om. I lördags var bror och jag på ishockey. Såg på när Modotåget körde över skoterraggarna från Luleå. Vi stod i den lilla tappra Modo-klacken och gapade på i diverse ramsor. Det roligaste är när man driver med det andra laget och försöker psyka så gott det går. Inledde matchen med att gasta "vi ska till slutspel och det ska inte ni", sen rann det bara på. Vinst med 4-1 och det var härligt. Ingen större hockeymatch men en vinst är alltid roligt. Snart är det ju slutspel.
Nu är jag hemma i verkligheten i Stockholm. Vädret är väl den stora skillnaden. Hade nästan vant sig vid 10 graders kyla och en massa snö. Hemma i Stockholm är det fem grader och bara blåst. Vet inte vilket som är bäst faktiskt. Är väl olika grader av helvetet gissar jag.
Imorgon är det ny kurs i skolan och jag ser väl inte speciellt fram emot det där. Nu borde jag sova, har saknat min säng. Godnatt
Kommentarer
Trackback
