Fan och hans moster

Börjar känna mig lite ångestfylld igen. Härligt att livet äntligen fick tillfälle att slå mig rakt i fejjan. Måste ringa min handledare, Kommun-Gunnar, för att prata om mitt arbete som ska göras. Grejen är väl att jag har haft sex dagar på mig att fundera ut vad jag ska skriva om men det har jag inte gjort. Eller jag har väl försökt men inte riktigt kommit på något bra och det känns inte så jävla kul. Men ja, det får väl gå som det gå gissar jag, lite stryk här och där gör väl ingen skada säg. Igår gjorde jag nog det mesta fel. Dags och kväva ångesten med lite rök, solen skiner ju fanimej litegrann här ute. Får be att få återkomma, adjö...