Fan och hans moster

Huh, sömnen vill inte komma, verkligen inte. Istället ligger jag och vänder å vrider mig. Samtidigt som tankarna blir värre och värre, jobbigare och jobbigare. Som ett svart hål sugs jag in i de mörka tankarnas värld. Där inne är det inte alls roligt. Allt jag trott på kastas omkull och jag fattar ingenting. Jag vet att jag inte ens borde tänka det jag tänker men ändå kommer de, alla på en gång. Blir helt lamslagen och usch, jag vill inte gå upp i sängen och lägga mig igen. Måste göra något annat, vill bara somna in, fort och lätt. Men jag antar att jag har mig själv att skylla. Ibland känner jag mig bara genomusel och dålig, det gör jag nu. Låter min bittra sida ta alldeles för stor plats och det emotionella äts upp av det rationella. Summa summarum, jag är ett vrak, ett hemskt vrak...