Fan och hans moster

Jag ser att Laakso-Markus ska spela på Emmaboda i sommar. Gott så, gott så. Självklart firar jag det stilla och varsamt i min lilla lägenhet. Lyssnar på avslutningsspåren på hans nya skiva, "Markusevangeliet". Bara namnet är värt tre plus, tycker det är alldeles för få bibelreferenser inom populärkulturen. I överlag gillar jag skivan, jag gillar den skarpt. Det finns någon hit, det finns lite melankoli, en ilsk finsk mamma och sprit. Sprit är viktigt, det får vi inte glömma. Sist jag drack sprit gick det inget bra. Skivan är en fin uppgörelse mellan en man som närmar sig trettio men fortfarande lever som en tonåring och tankarna kring att växa upp. Har aldrig riktigt fastnat för Laakso men ensam är stark, ensam är bra. Därför gillar vi Markus idag, det gör vi.

I fredags konstaterade jag och Simon att en gemensam vän bara lyssnade på amerikanska tre plus-band. Sen hade vi en lång debatt kring amerikanska indie-band med mycket skägg. Ju längre skägg desto bättre blev väl summan av kardemumman. Därför är Band Of Horses ett sjuhelsikes band.

Vapnet har tydligen släppt en ny skiva. Hur ställer man sig till det faktumet. Ska man verkligen ta sig tid till att lyssna på det? PO ger skivan en fyra i DN idag, en fyra brukar i många fall vara lyssningsbart. Jag får fundera lite på det här problemet i några timmar.

Funderar på att ta en raid ner på bolaget. Tänkte supa mig igenom morgondagens tågresa till Göteborg. Vad är lämpligast att dricka på ett tåg? Whisky i plunta, grogg i petflaska eller vin i petflaska. Öl faller bort på tågresa. Det är lite för mycket alkis på det. Vill vara lite diskret. Plunta känns lite mer classy, men whisky är rätt svårdruckit. Jobbigt att sitta och grimasera hela vägen till Göteborg liksom. Men lite Jameson för att mjuka upp strupen? Eller lite hederlig Explorer med någon sockrig späedricka? Detta tåls också att funderas på, mycket att fundera över idag.