Fan och hans moster

Sakta men säkert sker återanpassningen till vardagen. Träffat lite klasskompisar på skolan, det vanliga tugget, alla får berätta om sin helg. Missade tydligen någon slags mini-klassbaluns i lördags som slutade med att den relativt nyktre och lugne norrlänning blev nekad inträde på Fasching. Tror inte jag har missat något med andra ord.

Simon och jag ska dricka lite espresso någonstans på Skånegatan, inte Blå Lotus, deras espresso-koppar är alldeles för stora och vulgära. Espresso-koppar ska vara små med öron som man inte ska kunna hålla för att de är för små. På Lotus är de ungefär lika stora som vanliga kaffekoppar. Då går halva meningen med espresso-drickandet åt fanders när det inte är lika estetiskt tilltalande. Som inbitna Sopranos-fans har vi en föreställning om att espresso-drickande ska se ut på liknande scenario. Stora, välbyggda män i träningsoveraller och gymnastikskor sitter kring ett bord med pyttesmå espresso-koppar som nästan försvinner i deras väldiga nävar. Så vill vi att det ska se ut. Vi vill härmed slå ett slag för espresson, du slipper latte-fetman och det ser mycket bättre ut.

Satte på Sveriges svar på Morrissey, Magnus Carlsons, andra soloskiva. Inledningsspåret måste vara en sång om oss, nästan iallafall. Refrängen är väldigt passande.