Fan och hans moster

Söndageftermiddag i Frillesås. Livet är lugnt och skönt här, ett helt annat tempo än i Stockholm. Olivia är och jobbar, resten av damerna i familjen är iväg och fadern i huset håller på med diverse ting utomhus. Så jag väljer att tillbringa lite tid vid datorn, orkar inte läsa Tronds bok fullsmäckad med lagar och paragrafer. Något skrivet har det heller inte blivit. Nu är det inte det som tynger mig mest utan känslan att behöva åka tillbaka till Stockholm gnager som hårdast. Visst älskar jag Stockholm, men inte riktigt mycket som att vara här med den person jag helst av allt vill vara med. Inom mig bor tanken att "fan, det hade varit skönt att skita i allt och bara stanna kvar". Ibland är inte livet på min sida, men nästan i alla fall. Om det inte vore för det här avståndet hade antagligen mitt liv inte kunnat bli så mycket bättre, borträknat min ekonomiska situation. Men men.

Kommande vecka är väl den mest skivsläpparspäckade veckan under året för svensk räkning. Kent, Hives och Jonas Game ska alla lyssnas igenom, hatas eller älskas. Så snart ska jag ned och möta min färdigjobbade flickvän och försöka jaga de jobbiga tankarna på flykt och njuta av den korta tid vi har kvar tillsammans för den här gången. Klockan 07.45 imorgon rullar tåget ut från Göteborgs C mot Stockholm. Tillbaka till ensamheten och skolhetsen, fan fan fan...