Fan och hans moster

Tog en liten nattpromenad precis. Händerna är fortfarande lite steka. Höstluften var precis vad jag behövde för att få in lite frisk luft i min instängda hjärna. Tog en sväng till vattnet till Luna Park och gick in emot Götgatan igen. Vattnet låg stilla och var sådär vackert kolsvart. Vägen dit var samma väg som jag gick för lite mer än ett år sen. En söndag, slutet på augusti. Solen sken och vinden rev tag i våra arma frisyrer. Jag hade fortfarande långt och lockigt hår. Alla känslorna kom tillbaka. Minns den dagen, den promenaden som igår. Det var lugnet före stormen, sommaren gick mot sitt slut och innerst inne visst jag att det kommande året skulle bli ett kallt och bittert år. Redan då hade jag bestämt mig för vad jag ville. Vad som slog mig under kvällens promenad var att de tankar och planer som jag nyss hade kommit på har i dagens läge gått i uppfyllelse. Jag bor i lägenheten jag då ville bo, jag pluggar det jag då drömde om att få läsa och alla vännerna (nästan) jag önskade skulle bo här finns här. Ibland är det lustigt hur allting kan falla på plats, att just min precisa tanke gick i uppfyllelse. Älskar att bo här i Stockholm, pulsen på dagarna och helgnätterna. Lugnet som råder såhär under nattetid på Södermalm. Fy fan vad det var vackert inatt, jag vill aldrig flytta härifrån, aldrig någonsin.