Fan och hans moster

Ibland skäms jag lite över mig själv. En av dessa dagar infaller just nu. Vad klockan är vet jag inte men om sanningen ska fram så är jag rätt full. Vad är det för dag? Tisdag säger mitt inre efter en lång stunds betänkande. Klassen kallade och jag var inte sen på att tacka ja till fylla. Trots att min ekonomi är gravt akterseglad tackar jag ja till att dricka upp mina sista slantar en tisdag, en fucking jävla tisdag. Trevligt var det i alla fall men jag vet inte ifall det var nödvändigt. Skitsamma. "Colombus" med Kent är för jävla fin den. Jag kör låten på repeat, om och om igen. Jag vet inte hur länge jag ska hålla på med det, men det lär dröja ett tag. Jag har satt mig själv i skiten igen, skolan. Undrar hur fan jag ska reda ut det här, kommer gå åt helvete. Jag älskar min korkhet ibland, alldeles för ofta. Mina prioriterngar följer inte gängse normer men jag mår bättre av att bryta dom allihopa. Att skita i allt och bara leva för kärleken är fan underbart. Antingen löser det sig eller inte, lika glad är jag för det om inte lyckligare. Hatar att känna så mycket men inte kunna uttrycka det på ett begripligt sätt. Ibland tror jag att jag är världens mest lyckligt lottade man. Nu tappade det här inlägget sin tråd men ibland måste ni få smaka på den riktiga jag. Den okontrollerade besten som bara hostar ur sig osammanhängande meningar, dessa inlägg gillar jag mest. Här bjuder jag frikostigt på min tankegång och ni bara gottar er i alltihopa, läser, tar en tugga till på eran macka. Bara smaskar i er allt jag skriver utan reflektion, tar allting som underhållning. Ni är smutsiga men jag bjuder på mig själv mer och mer. Lägger ut känslorna för allmän beskådan, jag är dum i huvudet, jag borde sluta med det här. Lära mig kommunicera på riktigt istället. Nu svamlar jag klart och trillar upp i sängen. Hur kunde jag förtjäna det här Gud? Kan du svara mig på det?

"Håll mig hårt, håll mig älskling, Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg, snön ger ut sin oskuld till hela Kungsholmstorg"

Känner mig som fjorton igen och citerar Kent-texter, nostalgi älskar jag...