Fan och hans moster

Jahaja. Då slog klockan 02.00 och det har blivit onsdag här på Söder. Utanför är det cirka nollgradigt men inte så farligt ändå. Promillehalten i mitt eget blod är över det rekommenderade, i alla fall en tisdagkväll. Men vad gör man inte. Först var jag, SImon och Frida på umgänge med Sofie plus pojk. Sofie och Tobbe gick på lägenhetsvisning medans vi övriga tog en tacobuffé med 25-kronorsöl i Vasastan. Lämpligt nog stötte jag på några bättre klasskompisar på samma ställe. Så vid nio-tiden gick jag tillsammans med mina klasspolare upp i Gurras lägenhet där jag blev bjuden på en hel del öl och dessutom beskådade vi Liverpools utskåpning av Besiktas, 8-0. Säger då det att en så målrik match var längesen det bjöds på. Blev ytterliggare några öl, politiska diskussioner och annat hån. Helt plötsligt var klockan närmare 01.30 så det fick bli nattbuss till Slussen och sen promenad Götgatan ner för att komma hem i den stundande vinterkylan. En lagom perfekt tisdagkväll. Ska upp om mindre än sex timmar och gå till skolan. Får väl se hur det går, borde verkligen gå dit. Drack bara sju öl ikväll så det borde jag nog klara, jaja. Vad gör man inte för att dämpa sorgen och saknaden. Gifter duger gott för mig.

Så var det då dags. Efter ha sovit i samma säng som min underbara flickvän i över tio nätter i sträck är det nu dags att sova själv igen. Ingen del av min kropp vill klättra upp i sängen, vill verkligen inte. Hur ska det gå när jag inte har någon att hålla om, lyssna på när någon somnar in, vakna och få ett leende plus en kyss? Fan fan fan fan fan fan fan fan fan...