Fan och hans moster

Helgen är avklarad, klockan pekar på att det är måndag och jag vägrar inse det så jag kör söndag ett tag till i mitt sinne. Har ändå lyckats korrupta till min sömnrytm återigen tack vare Sopranos, för skön säng och ingen alkohol. Min första vita helg i Sthlm är avklarad (jag drack en öl igår, okej, en öl och det stannade där), Visst det sved lite igår det gjorde det. Min flickvän var på stor husfest där jag gärna hade varit eller gått ut på The Office. Nu blev det en dålig fotbollsmatch istället. Sak samma, jag ångrar mig inte och min ekonomi gör frivolter inne på banken för tillfället.

Nu känner jag att det är en förkylning på intågande i mitt kroppssystem igen. Lite halsont, snuvig och alla symptom stämmer in. Början på veckan som passerade hade jag asont i halsen och missbrukade Vicks i tre dagar innan det gick över. Måste man ta det här all over?

Well, söndag idag och som söndagar bör så har ingenting av större värde uträttats. Träffade på Simon Rödskägg och Emil Krigare för en runda till Pet Sounds som fortsatte till Kungshallen för söndagsmiddag. Andra söndagen i rad vi hamnar där och en liten tradition har väl börjat kanske nästna vi får se vad fan. Sen hem, ligga på min lilla soffa, kolla Sopranos, agera datorsupport till flickvän och runka till Hemnet. Så långt kom jag.

Läste en sak i DN idag, men sen när jag skulle berätta det för Simon var det helt borta, putsväck. Tror mitt minne håller på och svika mig alltså. Nuförtiden har jag ingen aning om vad jag sagt till mina närstående. Allt blir bara ett mischmasch så vissa får höra mina historier tre gånger och andra får inte höra dom alls. Mest drabbade är Olivia, Frida, Simon, Stina och Becka, förlåt mig, jag är lite förvirrad eller något. Jag vill ju gärna bli en galen professor,

Tittade på mitt hår innan idag. Nu när jag haft lite slöhelg har även det slöats efter med hygienen lite så jag har inte riktigt kommit in i duschen sen i fredags. Men återigen påminns jag om att håret blir fan snyggare när det är skitigt, i alla fall enligt min egna mening. Och det är inte bra. Måste komma på något klurigt sätt att komma runt det här problemet. Håller för övrigt på och sparar ut till långt hår igen så sorry alla skins-vänner, nu blirre burret på igen. Något som värmer i vinterkylan.

Kyla ja, mössa har jag ingen. Eller en sjukt ful mössa som aldrig mer borde få skåda dagens ljus. Idag snodde jag nästan Simon tjyvarmössa av misstag. Lånade den inne på Kungshallen och sen när vi var nere på t-centralen och jag var redan på väg ner i min rulltrappa koma jag på att mössan satt på mitt huvud och inte på Simons. Så jag tar helt enkelt och slänger upp mössan ovanför räcket och Simon får tillbaka sin mössa. Svårt att förklara men det såg nog lite roligt ut. Alltså bör jag skaffa en egen tjyvarmössa så jag slipper sno Simons hela tiden.

Vi hann även med att titta på NK:s skyltfönster en sväng. Inget som slog någon utav oss i backen utan vi studerade mest konstruktionen och sådana materiella saker som män ibland gör.

Jaha, ny vecka var det så. Imorgon inleder jag mitt lite skolk på förmiddagen (ingen är förvånad). Fortsätter med ett litet lunchmöte om kommande filminspelning. Tis-ons-torsdag är det sen 9-16 var jävla dag. Det kommer bli ett helvete, gå upp när det är mörkt och sluta skolan när det är mörkt. Tisdag och torsdag blir nog värst eftersom vi ska tillbringa våran tid i en datasal hela dagarna.

En annan sak har slagit mig som faktiskt förvånar mig. Helt ärligt saknar jag min familj plus att jag även saknar Värnamo och livet där lite. Alltså inte så att jag vill flytta tillbaka hem, no no. Utan lite mera att jag skulle vilja åka dit, säga hej och se så att allt är som vanligt. Kanske inse att man är bortglömd och lika bra vore väl det kanske. Men familjen mest, träffa mina älskade mamma och min lite buttre far (haha). Känner även att någon i familjen behöver ta tag i det yngsta sönernas liv också. Josef (18 år) som går i trean och funderar på vad han ska göra efter skolan. Än så länge har han 20.0 i betyg och är äckligt jävla smart. Men innan jag lämnade dillade pojken om att flytta till Luleå och plugga där. Här känner jag att jag måste rycka in och tala honom till rätta. Med hans betyg och intelligens ska han fan gå på bästa möjliga skola (typ teknisk fysik eller industriell ekonomi på KTH eller Chalmers) inte fuckin' Luleå. Min andre lillebror vill jag mest reta och pika för hans ibland rätt vedervärdiga musiksmak plus att ta tillbaka alla mina Kent-skivor han lagt beslag på. En sista sak och absolut ingen liten sak, hunden för fan. Hann precis bli fäst vid mammas lilla odjur Chanel, världens sötaste hund. Om några dagar är det tre månader sen jag flyttade upp till Stockholm. Efter det har mina långresor inte gått till Värnamo kommun utan till västkusten. Så här lång tid har det aldrig gått utan att jag träffat min familj. Max en månad kanske var mitt rekord innan. Tro dock inget annat än att jag älskar Sthlm, önskar bara att en viss människa också kunde bo här.

Har ni läst DN idag? Fastnade för artikeln om Klimathotsrapporten som inkommit. Skrämmande läsning måste jag erkänna. Vad som återstår att se är ifall våra kära makthavare gör något åt saken, ifall de vill ge kommande generationer en chans eller om deras egna feta arslen ska bli ännu fetare till kostnad av en pajad planet. Visst kan vi svenskar dra ett strå till stacken men det känns rätt hopplöst att göra något själv medan Kina öppnar 20 nya kolkraftverk i veckan och jänkarna fortsätter som de gör. Självklart borde det här kunna lösas. Bygg mer järnvägar så vi slipper alla lastbilar som kuskar land och rike runt och spyr ut avgaser. Jag blir bara frustrerad av att läsa sådana artiklar och jag antar att det finns mer att hämta när det ska till miljötoppmöte i början på december när Kina och USA vägrar gå med på planerna för att minska utsläppen. För ÚSA är väl the land of free, hoppas dom blir glada när dom inte har något jävla land kvar att leva på. Skulle kunna skriva så jävla mycket mer i frågan nu blev det mest bara en liten öppning av ventilen för ilska. Tro inte att jag är guds bästa barn i arbetet för miljön, jag kastar säkert sten i glashus, det gör jag ofta. Men för att knyta åter, jag känner ju maktlösheten, vad jag än gör själv så är det inte ens en piss i havet. Eller så resonerar man som Simon och köper en stor, bensinslukande SUV med tanken "bättre att snabba på klimathotet så det blir llite varmare i det här jävla landet".

Nu har jag tömt mig på saker att skriva så jag knoppar nu. Men för att ta vid där inlägget började så kommer antagligen natten förbli relativt sömnlös. Inatt var det ännu konstigare, då försökte jag sova plus att jag verkligen var skittrött, men inte fan somnade jag på stört utan det tog nog en timme innan det blev svart. Sådant stör mig enormt också. Härmed tackar jag för mig och imorgon tar vi nya tag, eller?