Lika glad som vanligt
Då har jag återigen genomfört helvetesresan. Gick väl rätt skapligt idag, inte fällt några tårar än. Tåget blev försenat från Göteborg på grund av en lite oväntad anledning. Jo, en golfbil med släp (ni vet sådana som alltid åker runt på större stationer) hade kört och vält ner på spåret framför tåget så det inte fanns någon möjlighet att köra iväg. Bara att gilla läget och jag missade skolan, skitbra. Känns underbart att inleda en ny kurs med två frånvarodagar. Borde gaska upp min disciplin känner jag. Sitter på spänn och väntar in resultatet från senaste tentan. Eftermiddag/kväll blir det fika med lite vänner, vilka återstår väl att se.
Stockholm var verkligen grått när jag kom fram. Första tanken som slog mig när jag steg upp ur underjorden vid Medis var "Fan vad grått och trist, så var det väl inte innan jag åkte?". Känns motiverande att vara här, verkligen. Har ingen mat i kylskåpet, ingen lust att gå och handla. Sist jag kom hem från Olivia var jag inte och handlade på en vecka, levde på vatten, pasta, bröd och framåt fredagen rätt mycket luft. Kanske blir likadant den här gången också.
Nu har jag umgåtts med min flickvän i två veckor och tro fan att jag har aldrig känt av att två veckor har gått så fort. Varför är det alltid så? När jag verkligen vill att tiden ska gå långsamt så rusar den iväg snabbare än ett X2000-tåg. Och nu får jag inte träffa henne på över två veckor och det känns mer som att låta Sundance Kid prickskjuta mot mitt hjärta. Hur fan ska det gå då?
Jag börjar bli pank också.
Det där med att sluta röka har gått åt skogen idag, imorgon tar jag nya tag. Idag fanns inte orken till det också. Prioriterade det mot att sitta och storlipa på tåget hem. Nu ska jag försöka göra något vettigt.
Stockholm var verkligen grått när jag kom fram. Första tanken som slog mig när jag steg upp ur underjorden vid Medis var "Fan vad grått och trist, så var det väl inte innan jag åkte?". Känns motiverande att vara här, verkligen. Har ingen mat i kylskåpet, ingen lust att gå och handla. Sist jag kom hem från Olivia var jag inte och handlade på en vecka, levde på vatten, pasta, bröd och framåt fredagen rätt mycket luft. Kanske blir likadant den här gången också.
Nu har jag umgåtts med min flickvän i två veckor och tro fan att jag har aldrig känt av att två veckor har gått så fort. Varför är det alltid så? När jag verkligen vill att tiden ska gå långsamt så rusar den iväg snabbare än ett X2000-tåg. Och nu får jag inte träffa henne på över två veckor och det känns mer som att låta Sundance Kid prickskjuta mot mitt hjärta. Hur fan ska det gå då?
Jag börjar bli pank också.
Det där med att sluta röka har gått åt skogen idag, imorgon tar jag nya tag. Idag fanns inte orken till det också. Prioriterade det mot att sitta och storlipa på tåget hem. Nu ska jag försöka göra något vettigt.
Kommentarer
Trackback
