Fan och hans moster

Nehe, det blev inget Stureplan-race idag inte. Det blev istället lite samling hemma i lyan för mig och mina vänner med lite Ernst-Hugo och pop innan vi drog till gamla hederliga Baba som alltid håller indie-fanan högt. Men sen försvann vi alla åt vasitt håll. Jah blev själv kvar och drog en sväng förbi doncen för lite nattamat. Ironiskt nog spelade de någon Killers-låt från deras senaste skiva. Just den skivan jag brukade köra i iPoden för ganska exakt ett år sedan när jag gick genom regn och rusk till jobbet, som just var doncen. Jag fann det hela lite smålustigt och satt faktiskt sången igenom och tänkte tillbaka på hur livet var just då, sen tog låten slut, jag åt upp och drog hem till skrapan igen.

Här hemma har jag valt att nostalgitrippa lite på Shout Out Louds-låtar som har en speciell plats i mitt hjärta. Jag minns sommar, jag minns det lilla torget i Frillesås, jag suger in alla minnen helt enkelt. Första gången, det var allt något speciellt, något alldeles underbart. Hela jag ler inombords när dessa sånger spelas, allting bara väller över mig igen. Allting minns jag i detalj nästan, hur ska jag kunna glömma. Imorgon är hon här igen hos mig. Blir helt knäpp på det här, beror väl på att jag inte är van. Men jag älskar varje sekund utav det här.

Hur kunde det sluta såhär?